Bild till FEN: förstå FEN och få den från en bild

FEN står för Forsyth-Edwards Notation. Den bygger på ett system av den skotske journalisten David Forsyth från 1800-talet och utvidgades av Steven J. Edwards för användning i schackprogram. Nästan alla schackprogram, webbplatser och motorer kan läsa och skriva FEN. En FEN har sex fält som skiljs åt med mellanslag. Så här ser utgångsställningen ut:

rnbqkbnr/pppppppp/8/8/8/8/PPPPPPPP/RNBQKBNR w KQkq - 0 1

Bokstäverna är alltid engelska, oavsett vilket språk din schackapp använder: K kung, Q dam, R torn, B löpare, N springare, P bonde. Versaler är vita pjäser, gemener är svarta pjäser. I rockadrätten står K och Q för vits korta och långa rockad, k och q för svarts.

Det första fältet beskriver brädet rad för rad, från rad 8 (svarts sida) ned till rad 1 (vits sida). Inom varje rad läser du från a-linjen till h-linjen. En bokstav är en pjäs, en siffra är ett antal tomma rutor i följd och ett snedstreck avslutar raden. Efter 1.e4 c5 2.Sf3 är FEN:

rnbqkbnr/pp1ppppp/8/2p5/4P3/5N2/PPPP1PPP/RNBQKB1R b KQkq - 1 2

• rnbqkbnr: rad 8, alla svarta pjäser står kvar på sina platser.
• pp1ppppp: rad 7, svarta bönder på a7 och b7, c7 tom, bönder på d7 till h7.
• 8: rad 6 är tom.
• 2p5: rad 5, två tomma rutor, en svart bonde på c5, fem tomma rutor.
• 4P3: rad 4, en vit bonde på e4.
• 5N2: rad 3, en vit springare på f3.
• PPPP1PPP och RNBQKB1R: rad 2 och 1, e2 och g1 är tomma.
• b KQkq - 1 2: svart vid draget, alla fyra rockadrätter, ingen en passant-ruta, ett halvdrag sedan senaste bondedrag (2.Sf3), drag 2.

En snabb kontroll för varje FEN: varje rad måste bli exakt åtta rutor, och det måste finnas exakt åtta rader.

En bild visar bara det första fältet: var pjäserna står. De övriga fem fälten beskriver partiets historik, och den finns inte i en bild. Det spelar roll, eftersom samma bild kan vara vinst för den ena eller den andra sidan:

• Vid draget. Det måste du ange själv. De flesta diagram i böcker anger det i bildtexten, till exempel ”Vit drar”.
• Rockadrätt. En kung och ett torn på sina utgångsrutor kan ha flyttats tidigare eller inte. Aktivera bara rockad om du vet att de inte har flyttats.
• En passant. Om det senaste draget var ett bondedrag två rutor framåt skrivs rutan som bonden hoppade över i fält 4. I rnbqkbnr/ppp2ppp/4p3/3pP3/8/8/PPPP1PPP/RNBQKBNR w KQkq d6 0 3 (efter 1.e4 e6 2.e5 d5) kan vit slå exd6 en passant. Den ursprungliga standarden skriver rutan efter varje bondedrag på två rutor; många program skriver den bara när ett slag faktiskt är möjligt. Båda formerna läses in i de flesta program.
• Halvdragsräknare och dragnummer. De har bara betydelse för femtiodragsregeln och för visningen. Om du inte känner till dem är 0 1 det vanliga valet.

Att göra om en bild till en FEN är en uppgift för mönsterigenkänning. Igenkänningsverktyg arbetar i regel i de här stegen:

1. Hitta brädet. Brädets fyra hörn lokaliseras i bilden. På ett foto är brädet ofta lutat eller fotograferat snett, så bilden rätas upp till en kvadrat.
2. Dela upp i rutor. Det kvadratiska brädet delas in i ett rutnät på 8 gånger 8, alltså 64 rutor.
3. Känn igen varje ruta. För varje ruta väljer verktyget mellan 13 möjligheter: tom, eller en av de sex pjästyperna i vitt eller svart.
4. Bestäm orienteringen. Verktyget avgör vilken sida som är nederst. Koordinater vid brädets kant hjälper; utan dem kan ett bräde sett från svarts sida bli spegelvänt.
5. Bygg FEN. De 64 resultaten blir fältet för pjäsplacering. Vem som är vid draget, rockadrätt och en passant-ruta anger du själv.

Fel uppstår oftast i steg 3. I små bilder ser löpare och bönder likadana ut, ovanliga pjäsdesigner eller färger förvirrar igenkänningen, och pilar eller markerade rutor ovanpå kan dölja en pjäs. Därför visar ett bra verktyg vilka rutor det är osäkert på, och därför bör du alltid jämföra resultatet med originalet.

• Visa alla 64 rutor. Beskär inte in i brädet. Att beskära bort webbläsarfält eller chattbubblor runt brädet går bra.
• Använd en skärmdump när du kan. En skärmdump av ett 2D-bräde är rak och skarp. Ett foto av en skärm ger reflexer och moirémönster.
• Fotografera böcker rakt ovanifrån. Håll kameran parallellt med sidan, undvik skuggor från handen och se till att sidan ligger plant.
• Ta bort överlägg. Pilar, färgade rutor och markeringar av senaste draget kan dölja pjäser. Ta om möjligt bilden utan dem.
• Större är bättre. Öppna en miniatyrbild i full storlek innan du tar en skärmdump av den. Fler pixlar per ruta ger färre förväxlingar.
• Notera vem som är vid draget. Skriv upp det eller titta i bildtexten, eftersom du behöver ange det.

Klistra in en FEN i visaren ovan så kontrollerar den ställningen. Det här är de vanligaste felen, både i handskrivna och i igenkända FEN:

• En rad blir inte åtta. pp1pppp har bara sju rutor. Räkna bokstäver plus siffror för varje rad.
• Brädet är upp och ned. FEN börjar med rad 1 i stället för rad 8. Typiskt tecken: vita bönder på rad 7 i en öppningsställning.
• Färgerna är förväxlade. Versaler och gemener har blandats ihop, så att vit och svart byter plats.
• Kungar. Varje sida behöver exakt en kung, och sidan som inte är vid draget får inte stå i schack.
• Bönder på kantraderna. En bonde på rad 1 eller 8 är omöjlig; den skulle ha promoverats.
• Rockadrätter som inte kan finnas. K kräver en vit kung på e1 och ett vitt torn på h1. Står en av dem någon annanstans måste rätten bort.
• Fel en passant-ruta. Med vit vid draget måste den ligga på rad 6, med svart vid draget på rad 3, direkt bakom en bonde som just gått två rutor.
• För många pjäser. Fler än åtta bönder per sida, eller fler pjäser än promoveringar tillåter, betyder att en ruta har lästs fel.